Några jag aldrig glömmer är min farmor&farfar.
De betydde helt sjukt mycket för mig, men båda gick bort. De piggade upp mig, de gjorde mig glad. De gjorde så hela livet kändes så lätt. På slutet blev det jobbigt, farmor hade gått bort, farfar var sjuk och hade tappat livsgnistan helt, till slut gick han bort också.
Jag grät hela dagar för dom. Jag gråter fortfarande i stillsamhet. Jag gråter för det förflutna. Jag gråter för att de aldrig mer kommer tillbaka. Jag är glad för de lever fortfarande i mitt hjärta. Jag är glad för de bästa bilder jag har är i mitt minne, alla roliga stunder finns bara inom mig.
Jag älskar er farmor&farfar.