Det här inlägget är till min älskade saknade farfar.
Idag var det två år sedan. Två hela år sedan du lämnde oss.
Du somnade förevigt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Jag saknar dig så oändligt mycket, mer än någonsin.
Jag känner mig tom, och det känns fortfarande lika konstigt att du inte finns här med mig längre.
Du var den sista jag hade kvar, den allra sista av mina mor&far färäldrar.
Jag vet att du tappade livsgnistan när farmor försvann men du var ändå samma härliga person.
Du lyste upp min dag.
Jag kommer fortfarande ihåg den där kvällen när pappa hade åkt till dig med sina syskon och du bara låg där. Natten du dog.
Jag visste allt redan när jag vaknade och pappa var hemma. Jag förstod att du var borta, föralltid.
Jag tänker fortfarande på dig, varje dag. Vissa dagar mer än andra, men du finns fortfarande där i mitt huvud.
Och jag vill att du fortfarande ska veta det här.
Jag älskar dig, farfar. ♥