~ Angående killar..
TEXTEN ÄR KOPIERAD AV OLIVIA JÄRNEDE, ni hittar hennes blogg HÄR, kopierade dock denna text från hennes tidigare blogg som är HÄR.
har lagt in denna text tidigare i bloggen, men lägger upp det igen!
känner igen mig i vad hon skriver så oerhört mycket och ungefär allt stämmer ju!
så jävla länge gått o tänkt på flera saker.
låt oss sätta dom i punkter.
det finns två olika sorters killar,vi kan dela upp dom i två delar;
• den ena sorten;
de vi kallar"snyggingarna", de som bryr sig så extremt om sitt utseende,
hur håret ser ut, hur dom klär sig, ansiktsvård, vissa solar solarium och allt möjligt.
alltså, w h a t t h e f u c k ?
den delen fick nog lite mer mkt ego och kvinnligt hormon i sig,
för i helvete heller ska killar börja bry sig mer än tjejer om
hur dom ser ut och börja hålla på som dom gör.
• killar verkar välja tjejer efter utseende.
"hon är fett snygg!!"
- hon är en bitch.
"men kolla brösten"
- a, du har rätt
skiter i personligheten, har hon rätt utseende så varför inte?
• alla i den "hälften" är sådär galet snygga, javisst,
men de verkar inte bry sig om någon annan än sig själva,
och det finns verkligen inget som är värre, än en kille som står och tjatar,
står framför spegeln, kollar på sig själv och bara granskar varenda liten grej på hela kroppen
om varför dom är nöjda med sina utseenden.
(förstår ni inte vad jag menar, eller tror ni att jag övrdriver?
fick stå i ett rum med en kille i inte vet jag hur länge och lyssna på " shit jag är tjock"
"kolla, mina magrutor försvinner, ätit för mkt glass när jag solat och stekt!" " måste färga håret" osv, ha-ha.)
låter rätt patetiskt va?
i mina ögon ser det ut som, och verkar som, att alla killar som egentligen är snygga
utan all den där tiden med fixering har blivit smygbögar allihop.
men vad sägs om det här?
• alla har ju velat ha den snyggaste killen, ellerhur?
går inte förneka.
alla snygga killar, för det mesta, vet att dom är snygga, och utnyttjar det,
dom slår på charmen, och vipps så är man fast. känner ni igen er? jag gör.
sen skiter dom i en, sen blir man dissad och det enda som finns kvar
är det där man minns med " han va ju så jävla fin mot mig" osv,
men varenda jävel ändras efter ett tag.
det gör mig så jävla förbannad, för hela tiden är det någon som är aningen bättre
och då duger man inte längre.
• de kallar dig mycket fina grejer, de säger att du är den bästa som finns,
att du är den vackraste, finaste som finns osv.
HAH, sure honey. de säger det till dig och 15 andra.
jag har erfarenheter av det. från i somras när en kille höll på som fan med mig,
han lät sig kyssas 2 gånger, han bar omkring på mig, kramade mig, sa allt det där man vill höra nivet.
det man mår bra av.
- klart som fan hade han en brud.
hon va inte där atm, så varför inte ragga o hålla på med någon annan och sen, hur smidigt som helst,
dra till bruden efteråt o ha precis lika kul med henne..
ungefär sådär känner jag om dom, nu till andra hälften.
• dom där smått söta som verkligen är så underbara
att man sitter och ler så fort man hör personens namn,
han som verkligen säger att han menar det han säger,
och sedan inte ändrar sig efter ett tag, utan fortsätter vara den där snälla roliga typen
som ger komplimanger och får en att må bra.
• den hälften som fortfarande är som dom borde.
- killaktiga. men den största skillnaden är
att dom här är dom som vaknar med morgonfrilla,
som inte bryr sig så övrdrivet mycke om sitt utseende, som bryr sig om andra,
och som faktiskt är riktigt fina personer.
det finns inte många sånna, men när man väl hittat en sån här kille märks det,
för det går inte sluta le, och man mår så bra och blir så glad av honom.
• han ger komplimanger och berättar hur fin han tycker du är, men bara när han verkligen menar det.
• vet dock inte om de bara är jag, men jag vill att killar ska visa känslor.
han ska kunna gråta framför mig, vela prata ut om saker, säga att t.ex katter är söta, att säga typ
" ååh kolla vilken söt katt :D "
ni fattar vinkeln? han ska vara sig själv och kunna öppna upp sig.
• jag ska kunna berätta saker, personliga saker, saker som inte rör andra,
utan att jag ska känna att det skulle kunna läcka ut.
och även om man skulle vara mitt uppe i ett förhållande, och det plötsligt tar slut,
att veta att hemligheterna stannar hos honom. han ska vara pålitlig
och vela fortsätta en relation efter förhållandet som en riktigt trogen vän.
trött på utseendefixering och
att vissa idioter tror dom kan göra hur fan dom vill bara för dom har utseende till det.
har lagt in denna text tidigare i bloggen, men lägger upp det igen!
känner igen mig i vad hon skriver så oerhört mycket och ungefär allt stämmer ju!
så jävla länge gått o tänkt på flera saker.
låt oss sätta dom i punkter.
det finns två olika sorters killar,vi kan dela upp dom i två delar;
• den ena sorten;
de vi kallar"snyggingarna", de som bryr sig så extremt om sitt utseende,
hur håret ser ut, hur dom klär sig, ansiktsvård, vissa solar solarium och allt möjligt.
alltså, w h a t t h e f u c k ?
den delen fick nog lite mer mkt ego och kvinnligt hormon i sig,
för i helvete heller ska killar börja bry sig mer än tjejer om
hur dom ser ut och börja hålla på som dom gör.
• killar verkar välja tjejer efter utseende.
"hon är fett snygg!!"
- hon är en bitch.
"men kolla brösten"
- a, du har rätt
skiter i personligheten, har hon rätt utseende så varför inte?
• alla i den "hälften" är sådär galet snygga, javisst,
men de verkar inte bry sig om någon annan än sig själva,
och det finns verkligen inget som är värre, än en kille som står och tjatar,
står framför spegeln, kollar på sig själv och bara granskar varenda liten grej på hela kroppen
om varför dom är nöjda med sina utseenden.
(förstår ni inte vad jag menar, eller tror ni att jag övrdriver?
fick stå i ett rum med en kille i inte vet jag hur länge och lyssna på " shit jag är tjock"
"kolla, mina magrutor försvinner, ätit för mkt glass när jag solat och stekt!" " måste färga håret" osv, ha-ha.)
låter rätt patetiskt va?
i mina ögon ser det ut som, och verkar som, att alla killar som egentligen är snygga
utan all den där tiden med fixering har blivit smygbögar allihop.
men vad sägs om det här?
• alla har ju velat ha den snyggaste killen, ellerhur?
går inte förneka.
alla snygga killar, för det mesta, vet att dom är snygga, och utnyttjar det,
dom slår på charmen, och vipps så är man fast. känner ni igen er? jag gör.
sen skiter dom i en, sen blir man dissad och det enda som finns kvar
är det där man minns med " han va ju så jävla fin mot mig" osv,
men varenda jävel ändras efter ett tag.
det gör mig så jävla förbannad, för hela tiden är det någon som är aningen bättre
och då duger man inte längre.
• de kallar dig mycket fina grejer, de säger att du är den bästa som finns,
att du är den vackraste, finaste som finns osv.
HAH, sure honey. de säger det till dig och 15 andra.
jag har erfarenheter av det. från i somras när en kille höll på som fan med mig,
han lät sig kyssas 2 gånger, han bar omkring på mig, kramade mig, sa allt det där man vill höra nivet.
det man mår bra av.
- klart som fan hade han en brud.
hon va inte där atm, så varför inte ragga o hålla på med någon annan och sen, hur smidigt som helst,
dra till bruden efteråt o ha precis lika kul med henne..
ungefär sådär känner jag om dom, nu till andra hälften.
• dom där smått söta som verkligen är så underbara
att man sitter och ler så fort man hör personens namn,
han som verkligen säger att han menar det han säger,
och sedan inte ändrar sig efter ett tag, utan fortsätter vara den där snälla roliga typen
som ger komplimanger och får en att må bra.
• den hälften som fortfarande är som dom borde.
- killaktiga. men den största skillnaden är
att dom här är dom som vaknar med morgonfrilla,
som inte bryr sig så övrdrivet mycke om sitt utseende, som bryr sig om andra,
och som faktiskt är riktigt fina personer.
det finns inte många sånna, men när man väl hittat en sån här kille märks det,
för det går inte sluta le, och man mår så bra och blir så glad av honom.
• han ger komplimanger och berättar hur fin han tycker du är, men bara när han verkligen menar det.
• vet dock inte om de bara är jag, men jag vill att killar ska visa känslor.
han ska kunna gråta framför mig, vela prata ut om saker, säga att t.ex katter är söta, att säga typ
" ååh kolla vilken söt katt :D "
ni fattar vinkeln? han ska vara sig själv och kunna öppna upp sig.
• jag ska kunna berätta saker, personliga saker, saker som inte rör andra,
utan att jag ska känna att det skulle kunna läcka ut.
och även om man skulle vara mitt uppe i ett förhållande, och det plötsligt tar slut,
att veta att hemligheterna stannar hos honom. han ska vara pålitlig
och vela fortsätta en relation efter förhållandet som en riktigt trogen vän.
trött på utseendefixering och
att vissa idioter tror dom kan göra hur fan dom vill bara för dom har utseende till det.
Kommentarer
Trackback