All framgång jag gjort med att släppa dig börjar du helt plötsligt ta ifrån mig.
Till en början ignorerade vi varandra, även fast vi vet båda två att det inte skulle sluta så.
Det var lättare att sluta bry sig, att må bättre. På något vis glömma dig och släppa alltihop.
Nu helt plötsligt börjar du om, du gör det så förbannat svårt för mig när du mycket väl vet att jag verkligen kämpat för att gå vidare. Du vet att jag fortfarande älskar dig, så varför gör du såhär emot mig?
Alla nätter jag gråtit mig till sömns för att vakna en smula starkare, bygga upp en mur.
Varför raserar du den nu? Det kommer aldrig fungera ändå, det vet du mycket väl.
Det finns så mycket jag igentligen velat berätta för dig, men det verkar som om du nästan förstår allting, eller så förstår du ingenting alls.
Det är sorgligt att jag fortfarande älskar dig efter allt du gjort mot mig.
Jag stark nog att leva utan dig, nu iallafall...