Idag fick jag frågan "när sov du en hel natt senast?" och när jag väl tänkte efter var det flera månader sedan jag sov en hel natt utan att vakna någon gång. Jag har oerhört svårt att sova, och när jag väl somnar vaknar jag alltid flera gånger om natten av mardrömmar. Det händer också ofta att jag vaknar mitt i natten och får tanken att jag förlorat någon i min närhet. Finns nog inget jag är mer rädd för än att förlora någon jag älskar.
Men trots sömnproblemen och det kan jag just nu säga att jag faktist är glad. För första gången på länge är jag faktist glad på riktigt. Det är äntligen en vändning som går uppåt. För det mesta har varit jobbigt & gjort ont det senaste halvåret, det har hänt så mycket. Men någon gång måste man växa upp och alla de där jobbiga sakerna ligger på vägen dit.
Man blir kär, man blir sårad, man bråkar, man förlorar vänner, man får nya vänner. Allt går runt.
Jag kan säga att jag är oerhört tacksam för att de vänner jag har ställt upp så mycket för mig under den här tiden. Jag kan utan att tveka säga att det varit det jobbigaste halvåret i hela mitt liv.
Men det som inte dödar en, gör en starkare. Och jag har blivit väldigt mycket starkare psykiskt.
Jag kan hantera de saker som för ett halvår sedan hade krossat mig. Jag har varit på längst ner på botten men har kämpat mig upp och står med två fötter på backen igen. Och jag hade aldrig klarat det utan mina underbara vänner & min familj. Ni är guld värda, om inte ännu mer!